SWISHA bokens belopp till mobilnummer: 0793519876 (Anders Dahlgren – innehavare av denna sajt). Skriv på meddelanderaden i SWISH-appen vilken e-bok det gäller och den e-postadress vi skall skicka e-pubfilen till!
E-boken är inte lösenordsskyddad men vi litar på att du inte sprider den vidare utan rekommenderar andra att köpa den om du tycker att den var läsvärd!
Karaktärer – Theofrastos (50 kr)
 Aristoteles lärjunge och arvtagare karakteriserar på ett underhållande sätt sin samtids persongalleri. Med ett mer än 2000-årigt perspektiv kanske man idag får fråga sig om människan inte är en oföränderlig/oförbätterlig varelse!
PRESSRÖSTER
Det berättas att Aristoteles en dag var ute och vandrade i Athens omgivningar med sina elever, det var så han höll sina föreläsningar. Hans båda kronprinsar Theofrastos från Lesbos och Evdemos från Rhodos fanns också i sällskapet. Under en paus bad han att få smaka vin från både Lesbos och Rhodos. “Vinet från Lesbos är angenämare” var hans kommentar.
Vinken gick hem och så blev Theofrastos arvtagare till skolan och fick på köpet såväl dotter som bibliotek. Han blev omåttligt populär med sammanlagt, sägs det, många hundra elever. Han skrev också ett par hundra böcker, men kvar är bara en botanisk skrift och boken Karaktärer. Sistnämnda lilla skrift har nu kommit ut i en anspråkslös, kanske inte helt “rumsren”, utgåva på det lilla göteborgsförlaget Fyra Krumelurer. En filolog skulle säkert tycka bättre om den förra utgåvan, som kom på Norstedts på 60-talet, men den nya, illustrerad med små roliga krumelurer, är spänstigare. Här finns girigheten, taktlösheten, dumheten, talträngdheten, kverulansen och alla andra mänskliga karaktärsyttringar beskrivna på ett sätt som man skrattar gott åt. Men tyvärr tycks vi inte lära oss något. Vi människor är oss oförbätterligt lika genom århundradena. En recensent, som nyss passerat de sextio, gläds igenkännande åt följande beskrivning av gubbighet: “Den gubbige är en som söker lära sig stora passager utantill när han fyllt sextio, och bryter samman när han skall recitera dem vid dryckeslaget. Och när det finns kvinnor i närheten övar han danssteg, hummande sitt eget ackompanjemang”. Köp boken som present nästa gång du går på kalas. Den brukar kallas den första humoristiska boken och kostar inte mer än en flaska Nemea. (Per Eric Mattsson, Hellenika) På 300-talet f. Kr. skrev Theofrastos, en arvtagare till Aristoteles, ett antal små bagateller om våra vanligaste dåliga egenskaper. /—/ Den bok som åstadkommits är nöjsam att läsa. /—/ Man kan i den lilla volymen läsa om smicker, talträngdhet, baktaleri, girighet och många andra mänskliga svagheter. Det är lätt att le åt mycket som sägs om den mänskliga karaktären; människan är sig lik genom tiderna med allt vad det innebär på gott och ont. Volymen är illustrerad med teckningar av Daniel Dahlgren. Översättaren har försett den med förord och kommentarer vilka hjälper till att sätta in Karaktärer i dess rätta tidsperspektiv och förklara ord och företeelser som läsarna kanske inte känner till. (Per-Åke Walton, Bibliotekstjänst |
Om Peregrinus död – Lukianos (30 kr)
 Lukianos från Samosata – antikens kanske störste satiriker – roar oss här med en historia som tydliggör människans exhibitionistiska behov. Huvudaktören i denna skrift skyr inga medel för att uppnå kultstatus!
PRESSRÖSTER
Den grekiske författaren Lukianos (ca 120-180 e. Kr.) är än i dag läsvärd för sin skeptiska inställning till både gudar och människor. Hans lilla skrift om Peregrinus’ död är särskilt intressant, bl.a. för omnämnandet av de tidiga kristna. Det är alltså tacknämligt att den nu föreligger på svenska i en lättläst översättning med kommentarer … (Stig Y. Rudberg, Bibliotekstjänst)
 ”Trimalkios middag” är ett brottstycke ur en roman Satirae, av vilken endast spridda rester finns bevarade, delar av 15:e och 16:e boken. I dess författare är man ense om att se den Petronius arbiter, om vilken Tacitus talar i Annales, 17–20. Det är endast en sida historikern ägnar honom, men den rymmer ett mästerverk av koncentrerad karakteristik.
Sina dagar, säger Tacitus, ägnade Petronius åt sömnen, sina nätter åt affärer och nöjen. Liksom andra kommer upp sig genom arbete, så blev han en berömd man genom sin talang att göra ingenting. Ruckel och slöseri var inte hans sak, snarare raffinerad njutning. Hans vårdslöshet i tal och väsen beundrades som otvungenhet. Såsom prokonsul i Bitynien och senare konsul uppvisade han emellertid framstående duglighet. Sedan förföll han på nytt åt lastbarhet, eller gav åtminstone sken därav – med denna reservation framhäver Tacitus ännu ett för typen betecknande drag – blev medlem av Neros förtroliga krets och kejsarens utkorade ”smakråd”, arbiter elegantiae; inga festliga anordningar vann Neros gillande om inte de förut funnit nåd hos Petronius. Ur övers. förord
 Odysséen är diktad i det grekiska koloniområdet på Mindre Asiens västkust, åtta hundra år före Kristi födelse. Om Homeros själv och hans rätta hemstad rådde ovisshet redan hos de gamle. I ett grekiskt epigram heter det:
|